Mission Barnabas

Jag har förmånen att sitta med i styrelsen för Mission Barnabas som är en missions-organisation som startats av mina vänner Tord och Evabritt Johansson. De är båda erfarna missionärer. Tord har också tjänat många år som pastor. När de inte jobbar med Mission Barnabas så finns de på Credos fjällgård, Transtrand.

Vi jobbar med att uppmuntra och undervisa kristna ledare i Bangladesh, Pakistan och Indien. Grundtanken är att de bästa missionärerna är de som finns på plats, de kan ju språket och kulturen. Sen så hjälper vi till med undervisning och inspiration. Tord och Evabritt reser årligen ut och har seminarier.

En viktig del av Mission Barnabas arbete är fattigdomsbekämpning i form av mikrolån. Vi ser hur det bokstavligtalat kan lyfta människor ur misär och elände. Det är självklart för oss att söka möta hela människans behov.

Om du vill stödja Mission Barnabas arbete så går det bra här!

Ingen Segerrapport

Först blev jag glad när jag igår hörde om Johannes Amritzer planerade församlingsplantering. Jag är nämligen skeptisk till när stora församlingar lägger gåvor på hög och tyckte Märsta gjorde rätt som knoppade av sig. Tyvärr var det inte så bra som jag hoppades. Det hela har tydligen sin grund i nån sorts konflikt, jo jag vet att Paulus och Barnabas också bråkade men det är ändå beklämmande när kristna ledare inte kan samarbeta. Ingen segerrapport direkt...

Sven Bengtsson skriver väldigt öppet om det hela på sin blogg och Amritzer är entusiastisk som vanligt. Jag hoppas verkligen att det blir bra för båda parter i slutändan och jag tror verkligen att nya församlingar behövs i Stockholm. I wish them all the best!
(Jaktlund har lite mer info på sin blogg)

Samtidigt så styrker det här mina misstankar mot starka ledarskapsmodeller á la apostoliska nätverk och liknande men det är en annan bloggpost.

Dagens citat

Dagens citat hämtar jag från bloggen "To the ends of the earth". En ny spännande bekantskap i den svenska kristna bloggvärlden:

"In the first century in Palestine Christianity was a community of believers. Then Christianity moved to Greece and became a philosophy. Then it moved to Rome and became an institution. Then it moved to Europe and became a culture. And then it moved to America and became a business. We need to get back to being a healthy, vibrant community of true followers of Jesus."
Priscilla Shirer

Överförenklat, ja visst, men likväl tänkvärt.

Finns det "särskilda" kristna?

Dagen skriver om en konferens med inriktning mot "vanliga" kristna, s.k. "lekmän" i Svenska Kyrkan som ordnats av Arbetsgemenskapen kyrklig förnyelse. Det hela handlar om att lyfta upp lekmännens betydelse i kyrkan. "Men de som egentligen är kallade att utföra mission är ju alla vanliga kristna." står det i artikeln. Till min glädje så problematiserar man lite kring själva ämbetssynen, en av föredragshållarna professorn i kyrkovetenskap Sven-Erik Brodd menar:

"Sven-Erik Brodd pekade på att det i kyrkohistorien ofta funnits tendenser att se de vigda som lite mer heliga och bättre kristna än andra. Som en reaktion på det förde bland annat den pietistiska traditionen fram det allmänna prästadömet, men den pietistiska tolkningen ledde till att det allmänna och särskilda prästadömet sattes mot varandra och att det blev en fråga om att dela på makten i kyrkan."

Frågan är bara var i Nya testamentet man hittar "det särskilda prästadömet"?
Som jag läser min bibels så är alla kristna "särskilda" präster:
"Men ni är ett utvalt släkte, kungar och präster, ett heligt folk, Guds eget folk som skall förkunna hans storverk. Han har kallat er från mörkret till sitt underbara ljus." 1 Pet 2:9

Det enda helt unika prästämbete jag kan hitta är Jesus som allas vår överstepräst:
"När vi nu har en mäktig överstepräst som har stigit upp genom himlarna, Jesus, Guds son, låt oss då hålla fast vid vår bekännelse." Heb 4:14

Jag utvecklade de här tankarna lite mer i en insändare för ett tag sedan.

Sen är jag naturligtvis positiv till att kristna sporras till tjänst, jag är övertygad om att konferensen är viktig jag hoppas verkligen att många blir uppmuntrade i sin sändning ut i världen. Jag har bara så svårt för det här med "ämbeten". Det är väl anabaptisten i mig som gör sig påmind.

Allan Hirsch del 2

Som jag skrev i min förra post så har jag lyssnat till Allan Hirsch. Jag har bara läst om Allan på nätet tidigare, jag har heller inte läst någon av hans böcker än. (Kom ihåg att jag bara är 60% boknörd) Men det var en trevlig (om än utmanande bekantskap). Det som slog mig var att Allan var väldigt Jesus centrerad. Dagen skriver om det hela här.

Allan började sitt föredrag med att betona allvaret i situationen. Kyrkan i Europa är bara en generation från utplåning! Det låter tufft men jag är rädd att det stämmer med statistiken både från frikyrkan och Svenska kyrkan här hemma. Det vi har gjort har uppenbarligen inte fungerat, anledningen enligt Allan är att vi missat att göra människor till lärjungar, efterföljare till Jesus helt enkelt.

Skälen till det är många en är att vi ofta har en dåligt underbyggd bild av Jesus. Han tog en rad exempel på hur vi försökt "tämja" Jesus. Allan visade en serie bilder föreställande Jesus. Bla en misstänkt lik en icon (Den kallade han "Spooky Jesus") Sen fanns det "Buddy Jesus" dvs "springpojke Jesus", han nämnde också "söndagsskols Jesus" osv. Poängen var att vi behöver tillbaka till evangeliernas Jesus. Det är han som är vår Herre, det är han som kallar oss till efterföljelse. Allan gjorde otroligt klart att Jesus inte var det minsta religiös. Tvärtom så hade ju Jesus stora problem med de religiösa. Allan gjorde tillsammans med oss ett test där det visade sig att vi som kallar oss evangelikala ligger kusligt nära fariseerna. Aj, aj!

En av poängerna var att alla kristna rörelser som vuxit och förvandlat världen har en sak gemensam. Man har en okomplicerad och enkel syn på kyrkan/församlingen men man har en hög och utvecklad syn på lärjungaskap. Vi gör precis tvärt om, vi krånglar till det här med kyrkan något så otroligt. Här fick sig både katoliker och amerikanska megakyrkor en släng av sleven.
Jag håller med Allan till 110% Som jag skrivit gång på gång här på bloggen så tror jag inte att vi ska gå åt mer av ämbetssyn och kyrkliga hierarkier (som faktiskt vissa "enhetsströmningar" antyder), tvärt om så behöver vi gå åt andra hållet! "Every beliver is a churchplanter" upprepade Allan gång på gång. Han hade i sin undervisning en stark betoning på det allmänna prästadömet. I like that!

I min nästa post så ska jag utveckla Allan tankar kring mission och att vara en "missionell församling". (Finns inget bra svenskt ord för engelskans "missional". Hjälp mig nån) och varför det han sa utmanar oss som församlingar mer än det mesta just nu.